Varför just Bengalkatter?
Efter att ha vuxit upp med huskatter och därtill haft en Helig Birma i sjutton år kan konstateras att likheterna är större än skillnaderna. Den stora skillnaden mellan raskatter överlag och huskatter, är att man till viss del då det gäller raskatter utöver utseende kan välja temperament och tempo.

Bengalernas tempot växlar på typiskt kattdjursmaner mellan total avslappning och full fart.

Den fulla fart vår hona uppvisar då hon sätter fart har jag aldrig sett maken till.

Emil, fyra år gammal, säger att ”Mysan” springer fortare än han hinner se! Och det är bara att hålla med. När hon hoppar mellan golv, piano, fåtöljsrygg, bord, golv, spishäll, osv. är det svårt att följa henne med blicken. Det sker också med en otrolig precision, att inte prydnader far i golvet under dessa ruscher är ofattbart.

I nattmörkret lever insekterna farligt.
Båda våra Bengaler visar en större längtan efter höjder än vad vi är vana. Spiselhällen, chiffonjén, bokhyllor var tidigare kattfria zoner, som nu har intagits av dessa klättrare.

Även ute sitter de helst så högt som möjligt för att ha uppsikt över omgivningen.

Är det en fågel däruppe?

En egenhet som båda har men som framförallt honan utvecklat till ren konst är apportering. Papperstussar, eller helst små leksaksmöss med ljud, släpper hon framför mina fötter, tittar uppfodrande växlande på mig och på musen, för att med blixtrande hastighet fara efter då musen kastas.

En annan variant denna katt utvecklat för att få sällskap då vi andra vill sova är att krypa in under täcket och varsamt bita oss i tårna. Betten är inte hårda, men tillräckliga för att få oss att vakna.

Alla lekar är roliga. Här tränar Alexandra My på ett nytt cirkusnummer

I lekarna dessa två emellan är det den lilla som bestämmer - eller låter han henne bara tro det?

Hanen är väldigt mycket okastrerad hane. Han är inte svår att locka till lek, men ser närmast förlägen ut om vi tittar på honom. Pinnar, pennor och andra avlånga, hårda föremål är det han har svårast att avstå. Han vankar numer mest omkring och ser över sitt revir och håller koll på sin tilltänkta.

Den lek han inte kan, och vill avstå, är den med Mysan. Ömsom hoppar hon på honom och han på henne. De jagar varandra, brottas, hoppar och springer så att huset med jämna mellanrum livas upp ordentligt.

Som Leo vill ha det - nära på eget initiativ!

 Rastypiskt för dessa katter är att de är mycket sällskapliga. När Leo kommer in, eller har legat inne för länge ensam, tar han ett varv i huset, lockar med sina dova toner oss att följa honom åter till den möbel han vill ha sällskap i. Typiskt är att han lockar på oss för att sällskapa på den plats han tycker passar, i stället för att krypa upp i ett knä där vi sitter.

Honan följer oss som en hund. När vi kommer hem, sitter hon och väntar innanför dörren. När vi går ur sängen följer hon efter. Till skillnad från hanen så kryper hon gärna upp i ens knä där hon på kattmanér trampar med tassarna och spinner.

Sällskapliga personligheter beskriver våra katter bra. Är vi i köket, är katterna där. Går vi och sätter oss framför brasan, ligger snart de båda katterna i rummet, osv.
Vill du ha en egen, mycket kärvänlig, småpratig, sällskapssjuk katt med en spänst och ett utseende som hämtat ur en naturfilm - bli en bengalägare du också!